.... eller i alla fall Stockhomar! Och hur gick det till?! Jag som alltid har sagt att Stockholm skulle var det sista jag skulle flytta till... men men man får väl ändra sig.
Allt som har hänt de senaste veckorna känns som en kedja av tillfälligheter och extrem tur.
Det började med ett samtal från en gammal klasskompis till min man som sa att det fanns ett jobb/vik på skolan som hon jobbar. Jag funderade i en dag och bestämde mig sen att chansa och sa upp mig från jobbet (vilken upplevelse... rekommenderas starkt... en sån maktkänsla och frihet). Ringde upp kollegan och sen rektorn för att boka ett möte. Bokade in en tågbiljett till Stockholm och gick till chefen för att ta ut innestående semester. Efter det var det dags för bostadsjakt.... Blocket.se och annat uppstog min tid under några dygn men som alltid har min man de bästa kontakterna och nu så har vi en tvåa på 40 kvm i Traneberg vilket innebär tvärbanan enkelt till jobbet och en stenkast från fina vänner.
Det som nu återstår är: resan till Stockholm (har bokat hotell), besök på skolan, träff med kollegor och elever, möte med rektorn (har ju som inte skrivit på nått så det är ganska avgörande för att jag verkligen ska få vikariatet), titta på lägenheten (skriva mitt namn på kontraktet)....
... sen hem och börja packa för att hyra ut vår lägenhet till någon fin så länge....
In med bohaget i lämplig fordon, Didi i buren..... sikta mot söder och sen köra!! Spännande värre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar