Nyfiken på var jag bor.

Stadsplanering för Traneberg 1934

Innan jag flyttade till Stockholm hade jag inte någon större koll på olika stadsdelar. Jag kunde mest de centrala delarna och det som låg söderut. När vi fick tag i en andrahandslägenhet i Traneberg visste vi knappt var det låg men kunde konstatera att det låg ganska centralt på kartan, strax väster om Kungsholmen.

Vi tackade i alla ja till lägenheten osedd och efter ett besök i september var vi överlyckliga över vår tidgare djärvhet. Lägenheten var helt underbar! Den var härligt ljus och lagom stor. Den hade balkong i söder och ett badrum med bakar samt ett kök med så mycket förvaring att vår stora lägenhet i Umeå inte kunde toppa det.

Nu när vi har bott här i nästan två månader så trivs vi bara bättre och bättre. Området är mycket lugnt, men fortfarande väldigt centralt med Alviks tunnelbanestation bara knappa 10 minuters gångväg från dörren. Där ifrån tar jag mig med tvärbanan nästan hela vägen fram till jobbet i Midsommarkransen på 10 minuter och vi når centrala stan med tunnelbanan på samma korta tid.

Huset vi bor i är ett sk smalhus som byggdes på 1930-1940-talet efter idéer från Tyskland där arkitekter som Walter Gropius och Bruno Taut ritade funktionella minimibostäder, som skulle vara billiga att bygga och att bo i. Smalhusen är mellan 8-10 meter breda och har två lägenheter per våningsplan, detta gör att lägenheterna är mycket ljusa då det kommer in ljus från två håll. Lägenheten i sig är dock inte så stor till ytan, bara 40 kvm, men väldigt välplanerad med inbyggda garderober och högt i tak.

Vi har fått veta att vi kan få bor här i alla fall över sommaren, sen hoppas jag verkligen att vi kan få  förlänga kontrakter ytterligare tid så länge vi bor kvar i Stockholm.