Feelgoodtidning idag!

dagens DN ger oss hopp

Det är mycket skönt att ha en morgontidning men ibland sätter jag nästan kaffet i halsen av världens olika grymheter som visas i bild och text. Skönt att dagens DN kunde få mig att dra på smilbanden i stället och väcka den där varma känsla av hopp längst in i bröstet.

Önskar att tv-nyheterna kunde göra detsamma.

morgonkaffet

Morgonkaffe, en dubbel espresso med vispat mjölk

Det är underbart att ha riktigt jullov, särskilt när man hinner göra gott kaffe med mycket mjölk. Koppen är en present från min vän Klara och kommer från Indiska. Den är stor och härlig att dricka ur och gör sig nästan ännu bättre som tékopp på kvällskvisten.

ny wokpanna bör testas med Thaimat



Pad Thai





min nya wokpanna

När jag är ensam hemma brukar inte matlagning stå särskilt högt i kurs. Alla vet att det är gôr tråkigt att laga mat till sig själv, särskilt när man har en make som uppskattar mig matlagning något enormt. Ibland får jag dock fnatt och låter ensamheten snarare vara en inspiration till att slänga ihop lite nytt i pannan och se vad det blir. Igår testade jag min fina nya wokpanna som jag fick av maken i julklapp. Det fick bli en enklare variant av Pad Thai då jag saknade några (viktiga) ingredienser såsom lök, böngroddar och annat.... men i övrigt så hade jag nudlar, räkor, gräslök, fisksås, soja och ägg så det fick duga.

Det blev ganska gott men nästa gång ska jag se till att jag lite fler ingredienser hemma. För er som bor i Stockholm så kan jag rekommendera en Thaibutik som ligger vid Liljeholmstorget, längst ner där Willys och ICA ligger så finns det en liten butik med billiga varor... tänk er massor med olika nudelsorter och såser som passar till det mesta. Vill ni inte laga själv och råka vara i närheten av Traneberg så finns det en jättebra thaikiosk precis mellan tranebergstorget och där vi bor.

Lärare på riktigt.... yes

Jag flyttade till Stockholm för att jag blev erbjuden ett jobb som lärare på en kommunal gymnasieskola i södra delen av stan. Ett erbjudande som jag ganska snabbt och kanske lite oväntat tackade ja till, nästan på stående fot. Det var så mycket som kändes rätt just då: det var en riktig skola och dessutom kommunal, jag skulle vara en del av ett team (lärarlag) och dessutom skulle jag och maken få bo ihop igen. Det fanns lite som gjorde att jag tvivlade... så jag sa upp mig.

Allt detta vet ni kanske redan då jag har bloggat om det tidigare men jag vill på något sätt sumera hur allt blev. Jag kan ärligt säga att det gick över förväntan! Flytten var en mardröm dock... det är så tråkigt att packa ock städa, men vi fick lägenheten uthyrd och de verkar trivas. Stockholm visar sig inte alls vara så kall och farlig, trots självmordsbombare och tunnelbanan. Jag klarar mig, tar mig till jobbet med tvärbanan varje dag och trivs. Jobbet är tufft ibland och i början hade jag mycket svårt att lämna bygget innan kl.18, men nu börjar lektionerna rulla på och eleverna är för det mesta snälla.

Innan jullovet slutar ska jag försöka få ihop mina lektionsplaneringar framtill sporlovet så jag med gott samvete att ägna tid åt att utforska stan lite mer. Jag har dessutom bokat tågresan hem till Umeå över sportlovet så jag får vila ut där (och ta tag i nästa letionsplaneringstid). Tydligen ska jag även hinna leverera omdömen på en kurs som jag har (i det stora huset, alltså "vanliga" elever") måste dock ta reda på vad det exakt innebär. Eleverna har dock fått veta hur de låg till innan jul och vad som de behöver lämna in för att få ett bättre omdöme.

Tack L för att du tänkte på mig där i september och ringde mig, jag trivs superbra hos er!

Varför är det så....

....att illamående hos kvinnor i 30 årsåldern nästan alltid tolkas som graviditet, medan om min man skulle skriva detsamma på Facebook skulle ingen hinta om samma sak?

Jag förstår att det delvis beror på den biologiska aspekten att min man inte kan bli gravid, men det är inte enbart det då jag även får frågan i andra sammanhang. Minns en gång när jag hade en rymlig klänning i empiremodell (sitter åt strax under bysten) som gjorde att den stod ut från magen så var det flera som undrade om jag var gravid. Kan meddela att denna klänning numera ofta får hänga kvar i garderoben, då jag konsterar att jag ser tjock ut i den.

Jag förstår att det är många som önskar både mig och min man den lyckan som barn ger men jag vill bara förtydliga att denna sak är mellan honom och mig och skulle vi ha nyheter att berätta så gör vi det då.


Våran bäbis än så länge till annat finns.



Nu kan man följa med på Bloglovin!

Följ min blogg med bloglovin

Räven raskar över isen...

Bild lånad av http://ljnfoto.blogg.se/

 I tidigare inlägg skrev jag om det bostadsområde i Stockholm som jag flyttat till. Det jag glömde tillägga är att jag ibland glömmer bort att jag bor i en riktig stor stad att det nästan känns som rena rama landsbyggden ibland eller i alla fall en skog. Under de knappa två månaderna vi har bott här har jag nämligen sett rådjur utanför fönstret och spåren i snön tyder på att de ganska ofta spatserar utanför men jag sällan hinner titta ut just då. När min svåger vid hans visit sa att han innan han klev in genom vår port hade sett en räv då skrattade jag och trodde han måste ha set en lös hund. Härom kvällen så fick jag äta upp det då jag och min man på en kvällspromenad några gator bort såg en räv springa bland husen.

Stockholm har hittills levererat fler "landsbyggds/natur/skogs" upplevelser än vad Umeå gjorde under nästan 9 år. Det som är tråkigt för vår katt, Didi, är dock att detta än så länge innebär att han förblir innekatt. För bloggen betyder det fler bilder på en katt som sitter längtande i fönstret och tittar ut.

Nu doftar det jul

Nyfiken på var jag bor.

Stadsplanering för Traneberg 1934

Innan jag flyttade till Stockholm hade jag inte någon större koll på olika stadsdelar. Jag kunde mest de centrala delarna och det som låg söderut. När vi fick tag i en andrahandslägenhet i Traneberg visste vi knappt var det låg men kunde konstatera att det låg ganska centralt på kartan, strax väster om Kungsholmen.

Vi tackade i alla ja till lägenheten osedd och efter ett besök i september var vi överlyckliga över vår tidgare djärvhet. Lägenheten var helt underbar! Den var härligt ljus och lagom stor. Den hade balkong i söder och ett badrum med bakar samt ett kök med så mycket förvaring att vår stora lägenhet i Umeå inte kunde toppa det.

Nu när vi har bott här i nästan två månader så trivs vi bara bättre och bättre. Området är mycket lugnt, men fortfarande väldigt centralt med Alviks tunnelbanestation bara knappa 10 minuters gångväg från dörren. Där ifrån tar jag mig med tvärbanan nästan hela vägen fram till jobbet i Midsommarkransen på 10 minuter och vi når centrala stan med tunnelbanan på samma korta tid.

Huset vi bor i är ett sk smalhus som byggdes på 1930-1940-talet efter idéer från Tyskland där arkitekter som Walter Gropius och Bruno Taut ritade funktionella minimibostäder, som skulle vara billiga att bygga och att bo i. Smalhusen är mellan 8-10 meter breda och har två lägenheter per våningsplan, detta gör att lägenheterna är mycket ljusa då det kommer in ljus från två håll. Lägenheten i sig är dock inte så stor till ytan, bara 40 kvm, men väldigt välplanerad med inbyggda garderober och högt i tak.

Vi har fått veta att vi kan få bor här i alla fall över sommaren, sen hoppas jag verkligen att vi kan få  förlänga kontrakter ytterligare tid så länge vi bor kvar i Stockholm.



Julbak i Bromma

I år så firade jag och min man vår första jul helt själva i Stockholm. Vi tog det riktigt lugnt och skönt. Innan vi satt igång med julmaten så hann jag baka både saffransbullar och fudge. Recepten rekommenderades av Underbaraclara och Söta saker och blev riktigt bra. Bullarna blev mycket saftiga då receptet innehåller Kesella och fudge hade jag inte gjort innan men var verkligen mycket enkelt men man ska ha tålamod då det tar tid innan den har kokt tillräckligt länge. Kan absolut rekommendera bra musik medan man bakar det brukar hjälpa mig att fördriva tiden när man ska vänta på jäsning och kok.

lite mer av allt, tyvärr.

Många sa till mig när jag tvekade inför min flytt till Stockholm att en av stadens fördelar skulle vara ett ökat utbud av det mesta. Mitt konsumtions-jag gjorde några glädjehopp vid tanken på allt det fina som den skulle kunna lägga beslag på... inte tänkte jag då på att verkligen allt finns i större "utbud".

Utbudet innefattar nämligen även sånt som sällan beskådades i Umeå men här i Stockholm hör till vardagen och inte får någon att höppa glädjehopp. Jag stöter näsmligen nästan dagligen på olika former av utanförskap; uteliggare, tiggare, alkisar... på min väg till jobbet, på tvärbanan, utanför ICA, på stan och det slår mig att nästan ingen verkar reagera, inklusive jag själv. Det var inte detta som nämndes när jag skulle flytta hit, men nu när jag är här vet jag inte vad jag ska göra.

Idag köpte jag Situation Stockholm av en mycket vänlig herre utanför min ICA butik i Alvik. Kunde inte bara gå förbi med mina matkassar, så jag stannade upp och köpte en tidning men fick nästan dåligt samvete när jag inte hade jämna pengar utan väntade på växel på min hundralapp. Skulle jag ha sagt att han kunde behålla växeln? Eller hade det bara ökat avståndet mellan mig som har och han som tar emot... förmodligen hade han inte brytt sig utan bara blivit glad. Varför är det så mycket lättare att bara sätta in pengar på valfritt välgörenhetskonto, men när man står öga mot öga mot den som ska få välgörenhet så känns det obekvämt och nästan genant. Han önskade mig i alla fall "god jul" och vi växlade några ord om det kalla vädret och jag önskade honom "god jul" tillbaka. Jag hyser verkligen ingen tro om att mina 40 kr räddar honom eller världen. Känner inte att jag blir en bättre människa av att ha köpt tidningen, men jag hoppas att det för honom betyder att han också får äta sig mätt, köpa ett paket cigg eller rent utav kan betala hyran (om han nu har någonstans att bo).